Den tång som är vanligast i Östersjön är blåstång, Fucus vesiculosus. Fucus kommer från grekiskans phykos, som betyder just tång. Artnamnet vesiculosus syftar på de blåsor som ofta förekommer hos arten. Man tror att blåstång har funnits i nuvarande Östersjön i ungefär 8000 år, från den period som kallas Yoldiahavet. Blåstång och sågtång ( Fucus serratus) är alla marina arter, som har anpassat sig mer eller mindre till Östersjöns bräckta vatten. Den art som anpassat sig bäst är blåstång, som vi hittar längs vår svenska kust ända upp till Norra Kvarken, alldeles söder om Umeå.
Blåstång kan ha ett väldigt varierande utseende, beroende på om den växer på klippor som är utsatta för kraftiga vågor eller inne i skyddade vikar. Där det är stilla kan den bli nästan metern hög, med bred bål och rikligt med blåsor. I utsatta lägen saknar blåstången ofta blåsor, för att inte vågorna ska få extra bra grepp och slita loss den. Storleken, både höjd och bredd är betydligt mindre.
Blåstång har samma livscykel som oss människor. Plantorna är antingen hanar eller honor. De producerar ägg eller spermier i speciella organ som kallas receptakler. Receptaklerna sitter i topparna och har en knottrig struktur. Kring fullmåne släpps ägg och spermier ut i den fria vattenmassan under stilla kvällar. De tunga äggen sjunker mot botten, tätt följda av simmande spermier. Ny tång blir till.
Hej! Vi en en grupp miljövetare på SU som skriver en vetenskaplig rapport om blåstång. Vi har undersökt en exponerad och en oexponerad lokal för att jämföra hur antal och storlek på blåsorna påverkas av olika faktorer. Vi har kunnat konstaterat att tången ofta saknar blåsor i en exponerad miljö (vilket ni även bekräftat här på bloggen). Dock fann vi att en del plantor i den exponerade miljön hade blåsor, och dessa var då större än hos plantorna i den oexponerade lokalen. Vad kan detta bero på?
Blåstång har en stor variation i form och det finns plantor med och utan flytblåsor. Det finns också plantor med inte bara ett par flytblåsor utan två, tre fyra eller fler i rad. Dessa former av blåstång med många par av flytblåsor förekommer i riktigt marina miljöer medan i Östersjön de sällan har mer än ett par flytblåsor.
Det finns experiment gjorda där tång med flytblåsor flyttats från en skyddad lokal till en kraftigt vågpåverkad plats och omvänt. Försöken har gjorts i marin miljö. Resultaten visar att det finns delar i formen hos tång som är anpassning och i vissa fall bildas inga eller mindre flytblåsor på den vågexponerade platsen. Studier på svenska västkusten, vid Tjärnö nära Strömstad så har tångplantor inne i de skyddade vikarna flytblåsor medan om man går långt ut på utsidan av skären där vågexponeringen är stor blir tångplantorna små och i många fall utan flytblåsor. Blir vågexponeringen ännu större finns inte någon blåstång alls då den inte klarar slitaget från vågorna.
Det finns även blåsor på tång som kan vara orsakade av t.ex. frostskador, torkskador eller låg salthalt. Dessa uppstår genom att de två sidorna lossnar och det kommer in luft emellan dem. Dessa blåsor är inte runda- ovala som de riktiga blåsorna som är fyllda med syrgas som tången producerar under fotosyntesen, utan kan vara lite oregelbundna, ofta långsmala och kanske bara på ena sidan av nerven. De kan bildas under t.ex. en lågvattensperiod då tången kan vara ute ur vattnet under en längre tid och då på vintern skadas av frost men utan att den dör, eller sommaren genom att den torkskadas. Blåsor som orsakats av låg salthalt uppstår t.ex. på plantor som sitter nära en flodmynning eller estuarier, i miljöer med kraftigt tidvatten där de ibland kan utsättas för mycket låg salthalt under korta perioder innan tidvattnet det salta vattnet kommer tillbaka.
Om de plantor som ni hittade sitter så högt att de kan ha torrlagts under lågvatten är det troligen sådana skador som ni har hittat.
(Lena Kautsky har skrivit svaret)
Hej Lena! Vad intressant att höra om torkskadorna som kan uppstå, det kan nog ha varit sådana blåsor vi hittat. Tack för svaret!
Hej, Vi har i en skolundersökning fått fram att antalet blåsor ökar desto närmare land vi var. Vad kan detta bero på? Med vänlig hälsning värmdö elever
Hej Rasmus
Kul att ni intresserar er för tång!
När ni säger ”längre ut” och ”längre in” antar jag att ni menar att ni åkte längre ut från er startplats inne vid land.
Blåstången har blåsor för att den ska kunna komma upp till solljuset och inte bli liggande på botten, där andra alger och växter kan skugga den. Om det är mer vågexponerat (dvs där det är mer vågor, längre ut från land för er del, gissar jag) så behöver inte blåstången lika mycket blåsor som om den växer i lä inne i en skyddad vik. Är det mycket vågor (exponerad strand) så är blåsorna inte till hjälp, utan tvärtom, då vågorna får bättre fäste i tångruskan om den har blåsor och kan rycka loss den helt. Det är således vågexponeringen som avgör hur många blåsor tången anlägger.
Hej Lena!
Vi håller på med en miljöarbete i skolan och vi ska ta reda på hur blåstångens morfologi påverkas av vågexponeringen.
Så om du skulle kunna förklara detta skulle vi vara väldig tacksamma!
MVH
Dina största fans
[…] management. Lovisa har arbetat med genetiska studier av ett antal arter i Östersjön, inklusive blåstång. Målsättningen har varit att vi ska få veta mer om genetiken hos ekologiskt viktiga arter, för […]